Livet som Pundare

 

Jag träffade "Alex" när han var 18 år gammal och bodde hemma hos sin morsa en liten bit utanför Malmö. Vi träffade varandra på ett säljjobb som vi både lyckades få då det inte krävdes någon erfarenhet eller utbildning för. Vi knackade dörr och sålde larm.

 

När jag först såg han stiga in i rummet och presenterade sig så tyckte jag han verkade vara en vanlig random svensk kille som verkade lite småtöntig och helt oskyldig med blont längre hår med keps.

 

Vi lärde känna varandra och trots vi var helt olika och från helt olika bakgrund och ålder.

Men vi var lika omogna och skrattade mycket så det gick väldigt bra. Jag märkte även att han verkade se upp till mig på något sätt, både under tiden på jobb och när vi sen började umgås utanför jobb.

 

Varje fall så skulle vi ha en "after work" en kväll och det var bara jag min chef och Alex som stack ut och drack ett par bärs. Efter ett tag så skulle min chef dra så det var bara jag och Alex kvar så vi drack vidare och började snacka.

 

Självklart så kom vi in på ämnet som jag alltid försöker undvika då jag inte ville att någon skulle veta att jag missbrukade opiater och amfetamin varje dag på jobbet, speciellt inte då om det kommit ut så skulle jag säkert få sparken. 

 

Men det visade sig att Alex hade lite weed med sig och det kunde jag aldrig tro om honom alls!

Han var 18 år gammal men såg ut som 15, har blånt längre hår och keps och lite finnar.

Men så vi rökade en holk tillsammans och snackade vidare om allting och sedan hamnade vår konversation om droger.

 

Han berättade att han har rökat på lite grann då och då och att han har testat tramadol. Tramadol är en smärtstillande medicin som är narkotikaklassad och räknas som en kemiskt framställd opiat. Han berättade även att han tagit lite tjack ett par gånger och så men inte så mycket mer än det.

 

Så jag berättade även om mig själv och sa att jag vet hur det är. Jag berättade att jag med tagit en hel del under årens gång men jag tonade ner det väldigt mycket då jag inte ville framstå som värsta pundaren som jag egentligen var.

 

Tiden gick och vi träffades rätt ofta hemma efter jobb och så. Så det slutade med att jag berättade att jag tog subutex och lite annat varje dag, men jag höll det väldigt ytligt och lungt.

 

När tiden gick så började han bli väldigt "på" och verkade som om han ville "visa upp sig" för mig på gällande droger. Han började komma till jobb med tramadol och annat och tillsist så blev det ena till det andra och sen testade han subutex istället av mig.

 

Subutex är en väldigt stark medicin som är en form av opiat (kemiskt framställd opiat) väldigt likt morfin och mycket starkare än tramadol. Subutex är ett preparat som heroinmissbrukare kan få lagligt utskrivit så dom kan ta det istället för heroinet och leva ett "vanligare liv". Det finns även "metadon" som man kan få lagligt utskrivit för heroin/morfinberonde. 

 

Efter att han fått testa subutex så började han att tjata en del om att få köpa och få av mig men jag ville inte det då det är ett helvete att gå på och gå av. Sedan är det inget man vill vara beroende av när man är i hans ålder och speciellt inte så oerfaren som han var.

 

Men en sak som jag märkte av Alex var att han var väldigt oförstående om droger och allting inom området. Han hade ingen aning om vad olika tabletter gjorde, vilka ämnen som gör vad och hur mycket man skulle ta av något osv. 

 

Jag ville inte hjälpa honom med droger heller utan jag berättade att när jag var i hans ålder så var jag redan beroende och tagit mängder av olika droger under många år.

 

Jag var tydlig med hur det totalt förstör ditt liv och att du ska hålla det så långt borta från dig själv som möjligt. Men vi var nära vänner och träffades och snackade i telefon ofta.

 

Men sen så började Alex att förändras och började helt förvandlas till någon annan. Han började hänga med helt fel personer och började köpa tramadol oftare, rökte på varje dag och tog adhd mediciner.

 

Sedan så gick åren och efter ett tag så gled vi ifrån varandra då jag inte ville vara anledningen till att han skulle börja knarka och förstöra sitt liv och förlora allting. Speciellt inte då jag själv har gjort alla dom misstagen som väldigt ung.

 

Vid denna tiden så var han 18år och jag var ca 25 år gammal. Men sedan så började åren gå och han började hänga med en massa andra förlorade människor och jag kunde inget göra. Jag vet när en människa har bestämt sig för att inte lyssna och bara köra på och ta droger och inte vill sluta eller ändra sig.

 

Så det slutade med att vi inte träffades alls knappt längre. Vi hördes av ibland på facebook och sms och hörde hur läget var och så men knappt det längre. Han brukade mest höra av sig till mig när han behövde hjälp med att skaffa droger men jag ville inte hjälpa honom.

 

Men problemet var att han vår så jävla oförstående om droger och den världen så han hamnade snabbt i problem bland fel människor och langare. Så jag hjälpte honom ytterst få gånger  men det var för att han fått stryk av farligare folk och var i fel kretsar där drogerna inte var det som sades osv. Han förstod helt enkelt inte vilka konsekvenser man kunde få och han var helt ny i "drogvärlden"..

 

Hans mamma snodde hans mobil ibland för att hon märkte att han var påverkad och drogad när han kom hem. Så hon tog hans telefon för att se vem han umgicks med och var han fick droger och liknande ifrån. Så hans mamma började att ringa mig och hotade med polisen och att jag ska ge fan i att hjälpa Alex att hamna i ett missbruk osv. Jag förklarade för henne att det är precis det jag inte gör och jag tvärtom har skällt ut han flertalet gånger och sagt att han inte får kontakta mig gällande hjälp att skaffa droger. Men däremot så pratar jag med honom för att ha lite koll och så saker inte ska spåra ur och gå åt helvete.

 

Men sen slutade med att han flyttade upp mot stockholm igen och där började han helt förändras.

Så vi hördes inte av på några år alls. Sedan så dök han upp i Malmö igen när jag var 29 och han var ca 23 år gammal. Vi hördes av och jag undrade var fan han har varit och vad han har hållt på med i stockholm.

 

då när jag träffade honom 4 år senare så var han helt annorlunda. Han kom full och bäng på Benzo och började prata om att han rånade folk och hängde med "sjuka grabbar" och att han knarkade hela tiden osv.

 

Vid denna tiden så hade jag börjat på en "Laro mottagning". Det är där man får Subutex och Metadon lagligt av läkare och det krävs dokumentation över minst 2 års konstant missbruk för att ens få komma in där. Då är det dokumentation som sjukhusvistelser efter överdoser, eller snutregister osv. 

 

Så jag hade kommit in på subutexprogrammet då och jag fick gå dit 7 dagar i veckan och hämta var dag för sig under 7 månader i sträck innan jag till sist fick en dags hemdos som sen blev till 2 dagar hemdos, till 3 osv.

 

Så Alex började ringa mig och skriva till mig att allt gick åt helvete, han har blivit utslängd från sin morsa och hans pundarpolare hade snott alla saker hemma hos honom när han bjöd in några idioter till sin mammas hus när hon var borta. Hans mamma hade försökt få in honom på behandligshem osv under åren och ibland lyckats men det sket sig alltid.

 

Jag känner mig så jävla skyldig till att hans "drogkarriär" bara sköt i höjden när han träffade mig men jag var väldigt hård och tydlig och hjälpte honom aldrig. Däremot så tog vi ibland tillsammans, rökade på, tog sub osv men det var ömsesidigt.

 

Sedan när han försvann och när vi bara hördes över sms, sociala medier osv så försökte jag hela tiden hjälpa honom.

 

Oavsett så är detta när han kommit hem från stockholm och han har blivit utslängd av sin mamma.

 

Han ringde ofta och tjatade om subutex och få hjälp med andra droger av mig men jag vägrade att hjälpa honom. Han tjatade varje dag och ringde och smsade och jag skrek på honom och vägrade hjälpa han. han sa att han behövde sub och hade avtändning osv hela tiden.

 

Men sen gick det 2 veckor och det visade sig att han inte alls var beronde av Subutex och opiater och aldrig varit under åren som vi varit i från varandra. Han hade blivit beroende av tjack, kokain, weed, extacy och sen lite opiater då och då samt  börjat dricka sprit varje dag.

 

Så detta pågick ett tag och han tjatade alltid om att han inte pallade längre och att han ville bli fri från allting och att han inte orkade mer. Jag försökte då övertala honom att börja på Subutexprogrammet med mig istället då jag tänkte att det är bättre han är beroende av enbart subutex istället och får antidepp samt sin adhd medicin kontrollerat istället för att vara hemlös, dricka sprit och blandmissbruka varje dag.

 

Så han började att lyssna på mig och jag skulle hjälpa honom och fan vad jag fick tjata. Jag erbjöd mig att ringa hans morsa så hon kunde följa med på ett möte på larobehandligen (subutexmottagningen) som jag gick på.  

 

Jag ville få med hans mamma så hon kunde följa med och inse att subutexprogrammet hade varit så mycket bättre om han börjat på och fått subutex, antidepp, sömntabletter och sin adhd medicin kontrollerat istället. Vilket enligt mig är ett bättre liv om man jämför att vara hemlös, alkoholist, tar tjack och blandmissbrukar olika substanser hela tiden.

 

Han gick med på detta och jag hjälpte honom så vi ordnade en tid för möte på laromottagningen. han fick en tid och vi skulle gå dit tillsammans. Men den första tiden han fick så kom han aldrig den IDIOTÄ#¤(?#¤... 

 

Så jag fixade en ny tid och han svor på allt att han skulle vara där den tiden. Samma sak hände, han kom aldrig. jag blev så jävla arg och vi ordnade en 3e tid efter 2 veckor. Denna gången kom han inte heller. 

 

Jag sneade och var så jävla arg på honom. Sedan så kände jag till sist att detta är inte mitt ansvar och att det hänger på honom. Jag hade inte varit med honom och gjort allt skit dom senaste 4a åren. Men fortfarande så har jag ett hjärta och jag kände att jag var den enda som kunde rädda honom och dels för han var så jävla korkad mestadels och hade svårt att förstå konsekvenser.

 

Han förstod inte heller alla droger och hur mycket man ska ta, vad man kan blanda osv utan han var bara en trög pundare som trodde han var smartast av alla och visste allting.

 

Efter jag skällt ut honom över telefon en sista gång och smsat så svarade han inte mer från ingenstans. Tiden gick och jag tänkte att han skiter väl i detta och då får det vara. Jag har försökt allting jag kan. 

 

Sen kom det ett sms efter ett par veckor från hans mamma som skrev att "Alex har dött".

 

jag blev helt jävla stum och så jävla arg, för hela jävla helvete vad fan har han gjort.. Hur kunde det sluta såhär helt i onödan!?!? 

 

OM jag bara hade kämpat lite till så hade han kanske levt idag och fan känner mig skyldig fast jag inte borde känna mig skyldig... 

 

---