Det blir mörkare för varje timme som går, snart bli det alldeles svart.
Jag vill passa på att hälsa er alla varmt välkomna till mig och min blogg. Jag hoppas ju självklart att ni kommer gilla och uppskatta dagens inlägg, och att vi ses igen till nästa inlägg!
jag själv ska även se till att skriva fler inlägg oftare än vad jag gör just nu. Men som jag sagt ett par gånger tidigare i mina inlägg så kommer jag att börja göra detta så fort situationen "lättar".
Men nog om allt detta, nu så kör jag själva inlägget!
Någon gång i livet så kommer alla människor stöta på en situation som inte är bra eller rättivs överhuvudtaget. Man kommer även att stöta på problem och händelser som man önskar att dom aldrig borde ha skett eller uppstått, men det är ju det som betyder livet med andra ord.
Men sen så har jag "andra Emil" inom mig som älskar när dåliga saker håller på att hända mig själv, visst det kan låta lite små rubbat kanske men det är så jag har tagit mig fram i livet på något sätt. Jag har gått från det ena problemet till det andra, och samtidigt så har jag alltid "trivts" med det på något "osäkert" sätt. Det är svårt att beskriva saker som detta då det är väldigt djupgående i ens egna tankemönster och betenden som man alltid inte kan beskriva då man rent naturligt handlar och resonerar på dom sätt man gör utan att tänka på det egentligen.
Men om jag ska kunna beskriva hur "andra Emil" fungerar för mig på något sätt så är det ju när saker sker plötsligt eller oberäknat som inte är bra. Det har/är alltid i lägen som har/får stora negativa konsekvenser efter sig som "andra Emil" med glädje och spänning plötsligt dyker upp från tomma intet och tar över.
När jag har varit med om händelser i lägen där jag varit med andra personer så har jag ofta inte ens förstått att det ens hänt något "problem", eller uppfattat det som något "negativt" som man måste ordna eller lösa. Utan jag har mer sett det som något som "kul" eller som något som "måste" hända för att man ska må "bra" och känna att man lever. Så många andra som umgicks mig gjorde detta en kortare period mestadels, då dom sedan inte riktigt ville hänga med mig för det alltid skulle "hända" något, eller så tyckte dom jag bara söp hela tiden när man väl sågs och det orkade inte dom.
Nej men när andra sett något som negativt, dåligt, och konsekvensfullt som slutsats, så har jag sett allt roligt, spännande, och att man måste "leva". När saker väl hänt så är det nästan ingen som jag vet som har fått adrealin och kännt någon form av glädje av det. Sedan så var det inte många som kunde förstå hur jag kunde "skratta" åt så mycket och hur jag kunde ta saker så "lättvindigt".
Jag har aldrig förstått hur ingen har kunnat se sig runt i livet oavsett om det är något dåligt eller bra som hänt eller som händer. Jag har väll alltid letat efter något som jag inte vetat vad det är jag letar efter. Men jag har väll alltid försökt att förstå och utforska det okända som kanske leder en till något annat som är "bättre".
Jag kommer aldrig att klara av att stå och stampa på samma plats hela livet och aldrig se vad som finns på andra sidan floden. Jag kommer nog inte kunna leva på det sättet som större delen verkar föredra här i livet., ni vet det livet där man håller samma hastighet på samma gamla väg dag ut och in. Det där är heller inget liv som jag definierar det, men har inget emot att andra lever på det sättet, då vi alla är olika.
Det finns vissa personer som man har hört arbeta på samma gamla fabrik i över 40år, som sägs vara den som är "mästarn" på arbetet. Men om man har arbetat på samma gamla fabrik eller Ica i 40 år, så är det väll egentligen 1år som dom personerna fick någon ny erfarenhet i livet på sitt arbete, som dom sedan repeterat i 39år rättare sagt.
Nej jag måste få utmana mig själv och låta ödet få ta besluten åt mig ibland, och mot förmodan så är det närmre alla gångerna som det har blivit bättre än vad det var innan!
Så detta var allt för idag allesammans! Tack för att ni läste och jag hoppas vi ses igen till nästa inlägg. Jag kommer att göra lite mer av denna typ av inlägg framöver nu ett tag skulle jag tro, men det visar sig!
Men vi hörs och ses.
Med vänliga hälsningar, Emil.
