Långt inlägg om mitt drogmissbruk och annat.
Hejsan på er alla än en gång!
Jag hoppas att ni alla har det riktigt bra och att ni har fått någon snö där ni bor, för här är det inte en snöflinga. Snö är så jävla mysigt och det lyser upp en hel del där ute i det mörka och gråa, men senaste åren så har det knappt varit någon snö alls här nere i Malmö.
Jag tänkte köra igång med inlägget redan nu faktiskt, tack än en gångför att ni har valt att besöka mig och mitt inlägg än en gång!
Vad var det som gjorde att jag stannade i ett liv som enbart handlade om att knarka, ta droger, bli full, bli bäng, inte ha någonstans att ta vägen, kaos, bråk, drama, med mera? Det var allt som varje dag handlade om, det fanns nästan bara en massa deprimerande och självdestruktiva pundare runt om kring mig hela tiden. Men det var kanske i just allt detta som jag trivdes att leva i då min personlighet var likadan som dom andra, då vi alla såg varandra för dom vi faktiskt var.
Jag trivdes däremot med det oförutsägbara som alltid lyckades hända på något sjukt sätt haha.. Jag trivdes faktiskt på något skevt sätt ibland med att aldrig ha en fast punkt och aldrig veta riktigt var man hamnar härnäst, men sedan så tog det hårt på mig samtidigt.. Jag vet inte vad det var som vi alla såg som "positivt" i allt kaos som man levde i faktiskt. Men vi hade ju varandra oavsett om vi bråkade och gjorde dumma saker mot sig själv när man inte riktigt "var hemma" i skallen.
Men sedan så är det ett väldigt annorlunda liv när man "pundar runt", jag vet om att jag själv gillade själva känslan av att alltid vandra runt och aldrig ha något ansvar eller att ha några tider att passa. Men allt detta som jag bland gillade när jag pundade, var ju egentligen negativa och direkta konsekvenser av alla valen som man gjorde. Jag var lite överallt och bodde lite här och var genom många år, och varje ställe som jag hamnade på var ju hos någon/några som även tog droger.
Sedan så när man väl var hos någon där alla knarkade så var det alltid något problem eller drama som uppstod varje kväll. Alla som jag kände och som jag umgicks mycket med under många år, bråkade jag även med vart o varannan dag. Alla andra som man var vän med bråkade även med alla andra som man hängde med, och det handlade alltid om något som involverade droger eller liknande.
Det kunde vara att man inte kunde få fram det som den ena som skulle ha, eller så var det för att någon hade tagit för mycket och pratade skit om den andra. Eller om man var tillsammans med någon så uppstod det alltid bråk, skrik, gräl, drama, och allt som man kan tänka. Det var alltid om små saker som blev så fruktansvärt stora från ingenstans, minsta lilla missförstånd eller problem som hamnade i deras väg, så bröt ett helvete ut.
Jag minns min tjejkompis som självmant bröt armen två gånger på samma ställe under samma år. Anledningen till varför "Binx" bröt sin arm självmant den första gången var för mitt x hade fått 50kr av Binx så hon kunde handla några benzo när hon ändå skulle till langaren för att köpa ecstasy. Väl på väg till kranen så hade mitt x tagit fel buss så hon fick bråttom då hon skulle på rave. Sedan blev det försent för att åka tillbaka och lämna pillerna till Binx som hon skulle ha för sina 50spänn, så hon skrev att hon lämnar dom imorgon istället. När Binx såg smset så snea hon ur (som vanligt haha), för att hon hade tagit fel buss och inte kunde lämna av pillerna till henne. Så Binx slog allt vad hon kunde in i väggarna och i bordet och skrek som en galning, sen då när hon lugnat sig så kändes det konstigt i hennes arm. Väl några timmar senare så fick hon åka till akuten, och väl där så fick hon reda på att hon brutit sin arm. Det värsta var att hon hade redan fullt med piller och var redan bränd på benz, röka, sprit, så hon behövde inte ens dom pillerna som mitt x inte kunde lämna samma kväll ändå, så hon bröt armen helt i onödan haha..
Andra gången var för att jag inte hade tillräckligt med lyricka för att ge till henne med, trots att jag hade sagt att jag möjligtvis kunde ordna till henne också. Men så kunde jag inte det, och då så snea hon ur och börja skrika och slog i allting igen, och vips så bröt hon sin arm igen..
Jag har även varit med om en annan tjejkompis som jag känt under minst 10 år nu, som har spräckt skallen 2 gånger när hon varit full,hög,jonkad, benzad, och massa annat. jag har rengjort djupa ärr på min syster efter för mycket sprit och droger under en längre period. EP-anfall var något som mitt X fick ofta efter vi hade tagit för mycket tramadol, lyrica, sub, benzo, och allt annat man tog hela tiden. Jag har torkat stora blodpölar och blod från väggar och golv efter vänner som har ett väldigt tungt missbruk där man skjuter droger dagligen under många år, men som även har varit väldigt sjuka i borderline.
Mitt x närmsta vän hade så pass grova och många ärr längst hela armarna och resterande av kroppen så det inte gick att hitta en ren yta med oskuren hud, Samtidigt som där var massa stickhål efter alla nålstick.
En av mina närmsta vänner som varit tillsammans 5år med min ena tvillingsyster hamnade riktigt snett i allting kort efter dom gjorde slut. Jag och Linus umgicks väldigt mycket tillsammans, men vi knarkade också alltid när vi hängde. Vi fick köpa oxycontin och dolcontin av hans mamma, det är morfintabletter som är absolut dom effektivaste efter heroin. Vi köpte även vårt röka därifrån (weed), som vi rökade hemma med hans morsa och styvpappa i köket.
Vi tog allting tillsammans och jag minns att innan han började ta pillerna med nålar som sedan blev till heroin, så tog vi extrema mängder tramadol, benzo, röka, morfin, subutex, o allting annat som man kan ta. Däremot så tog vi inte så mycket amfetamin och cola, då både jag och han alltid varit för droger som är neråt. Vad jag menar med neråt så är det morfin, heroin, benzo, weed, saker som inte gör dig pigg och igång som tjack och så.
Vi kunde ta 2000-3000mg tramadol per dag, kombinerat med xanor stavar, iktrovil, lyrika, och sedan så rökte man holk ovan på det såklart. Jag minns vi satt ofta och fick koncentrera oss för att inte få EP-anfall eller råka domna bort helt, då vi tog så fruktansvärt mycket varje dag.
Sedan att röka weed var något som bara hörde till, precis som cigaretter.
Vi rökade alltid på, det var inget som gjorde mig direkt påverkad så jag var nöjd. Utan det var däremot något som man ville ha för att skjuta på effekten av opiaterna eller allt det andra som man nu tagit då det stärkte effekten på alla piller som man tagit.
Sedan så började jag ta fruktansvärda mängder av ett preparat som jag tagit tidigare, men som jag inte förstod hur man kunde vilja ta då det inte hände något alls när jag tog det. Men sedan så tog jag det några gånger efter och helt plötsligt så älskade jag det. Det jag pratar om heter Lyrika, och man blir riktigt pratglad och pigg, samtidigt som man blir yr på ett härligt sätt. Det är inte riktigt som en fylla då man blir seg och trött av alkohol men det är typ som att vara i det bästa stadiet i en fylla, samtidigt som man är pigg, pratglad, nästan lite som om man tagit lite uppåt men man kunde ändå slappna av om man ville. Samtidigt så var lyrika underbart att kombinera med opiater (morfin) eller kemiskt framställt morfin som subutex, tramadol osv. Men att kombinera lyrika med opiater,alkohol, weed, var underbart då det sköt på effekten på allting.
Jag började ta Lyrika riktigt mycket och under många år, samtidigt som jag hela tiden har varit beroende av subutex/tramadol eller vad man nu kunde få tag på som var opiater. Sedan så rökade jag nog 1-3gram weed, varje dag i 6-7år i sträck, men efter en paus från rökat under ett halvårs tid så tyckte jag inte alls om det längre efter det. Kändes som jag började få en psykos efter allt under så många år som jag tagit så mycket droger och sprit, och när jag väl skulle röka en spliff så blev min hjärna helt skev kombinerat med allting annat som jag tog så jag fixa de inte längre.
jag vet inte riktigt vad detta inlägget skulle direkt handla om men jag bara började skriva om vilka droger jag tog dagligen och mestadels av. Men sen så är det svårt att försöka skriva ner allting då jag skulle behövt en oändlig bok med tomma sidor för att kunna beskriva och berätta allting.
Men jag vill att ni ska försöka få en bild över mitt drogmissbruk, och ungefär vad jag tog för något dagligen under dom senaste 10 åren nu. Sen försöker jag berätta lite vad allting är och vad det innebär, så ni även får en bild rent generellt över det hela.
Men detta var allting för idag faktiskt!
Men jag är så fruktansvärt tacksam att ni har läst detta inlägget, och om ni gillar denna sortens inlägg så får ni gärna kommentera eller gilla inlägget på detta hjärtat här nedanför, så jag vet om ni vill att jag ska skriva något liknande inlägg framöver! Ni får ha det så gott tills nästa inlägg, tack än en gång för att ni läste.
Med vänliga hälsningar, Emil.
Så jobbigt att läsa men att du slutat med allt bör du vara riktigt stolt över, inte många som hade orkat och har psyke till de
Riktigt grym är du, glöm aldrig de!!!