Hemlös, minusgrader, full och drogad.
Hejsan allesammans.
Det är en ära att ha er alla tillbaka igen för mig! Sedan om du är helt ny läsare här hos mig idag, så hoppas jag du ska gilla det du läser. Ni är alla varmt välkomna hit både idag och imorgon!
Dagens inlägg kommer att vara ett tragiskt och deprimerande kapitel ur mitt liv när jag var hemlös. Jag är tack och lov inte hemlös längre, men i september månad så var jag, Sandra och våra 2 älskade hundar 2 dagar ifrån att bli det igen.
Sedan så vet vi inte hur det ser ut med att ha kvar vårt hem nu i slutet av denna månaden.. Men jag ber till "något" att vi får ihop till hyran så vi kan få bo kvar.
Men nog talat om vår situation i detta inlägget. Jag kommer att göra ett inlägg om allt som har skett dom senaste månaderna. För jag orkar inte tänka på allt det ännu mer än vad jag redan gjort nu varje dag sen juni månad. Men fyfan vad kaotiskt det har varit. Men nu tänker jag inte mer på det, och så kör vi igång dagens inlägg istället!
Håll i hatten allesammans.
Att vara hemlös är allt utom bekvämt och problemfritt. Något som jag önskade allra mest när jag var hemlös, var givetvis att få sitt eget hem en vacker dag. Men det var även att få slippa att känna sig som ett problem bland andra runt om kring en. Jag hade vänner som valde att inte svara mig när jag ringde då dom visste att jag kanske skulle fråga om jag kunde få lov att sova på deras soffa en natt. Jag brukade alltid promenera runt i Malmö hela nätter, för jag skulle hålla mig pigg så jag inte skulle behöva sätta mig ner någonstans och råka somna utomhus mitt i Malmö.
Varje natt som jag vandrade omkring överallt runt hela Malmös vackra stad, så kunde jag inte bli av med några speciella tankar som snurrade runt i hjärnan på mig mer eller mindre dygnet runt.
Tankarna om ett annat liv än det liv som jag dystert och ledsamt kämpade mig ensam igenom dag efter dag, och natt efter natt. Tankar som blev till drömmar om ett liv där även jag fick ha nycklarna som skulle ta mig igenom portalen, som gör drömmen till verklighet där jag får
ett alldeles eget hem.
Jag vet inte hur många gånger jag hade dom tankarna i skallen alltså.. men just där och då, så trodde jag aldrig att jag skulle få en egen lägenhet. Jag var så avundsjuk på alla andra som jag kände som hade ett eget hem där ens egen säng också finns. Jag kunde inte förstå varför folk inte var mer tacksamma över att man har den turen att ha en helt egen lägenhet. Men det beror ju på att dom flesta inte vet hur det är att inte ha ett eget hem som alltid väntar.
Detta får bli allt för idag, men jag kommer att få göra minst ett par delar till om just hur jag blev hemlös, och var man befann sig och sov, och med vem och så vidare. För annars så blir det så långt inlägg och det är svårt att skriva ihop på ett bra sätt, plus det kommer att bli riktigt bra att göra det i flera delar.
Så ni får ha det så gott så länge, så hörs vi och ses här på min sida till nästa inlägg!
Jag lovar det kommer inte att bli långa mellanrum mellan inläggen som det blev med
detta inlägget, men däremot så har allt en anledning.
Tack för att ni läste,
Mvh Emil.