Jag älskar när saker totalt går åt helvete, samtidigt hatar jag det.



Hejsan igen allesammans!
Glädjen och känslorna är enormt positiva när jag inser att just ni är här och besöker mig och detta inlägget. Jag kan inte vara mer tacksam för att ni väljer att läsa det som jag skriver här på sidan min, men jag hoppas även att ni fortfarande tycker om det som jag skriver om i mina inlägg. Det som jag även lovat mig själv och er, var att jag skulle komma igång med skrivandet här på bloggen närmre dagligen, och det ska jag försöka göra allt för att hålla.
 
Jag hoppas att ni kommer att gilla detta inlägg som jag har skrivit ihop under spridda skurar hela dagen,  men däremot så vet jag inte om det blev ett för långt inlägg faktiskt. Jag vet inte riktigt hur ni alla resonerar kring  mängden text per inlägg, men jag kommer dela upp detta inlägget i 2 delar.
 
Detta blev ett mer "seriöst" inlägg för jag hade det rätta fokuset och koncentrationen som jag behöver för att skriva ihop ett bra inlägg. För jag vill trots allt göra något som jag själv tycker är bra, men även inlägg där ni med känner att det är läsvärt så klart!
Men oavsett så tänker jag inte bli långrandig för er med massa tråkig info, men jag ville ändå förmedla detta till er då min sida här ändå blev något som ligger mig varmt om hjärtat på  något sätt.. Jag vill skapa något bra för första gången på länge som betyder något, något att vara stolt över och som består.Jag hoppas detta inlägg ska vara något som ni gillar att läsa, för om ni gör det så har jag lyckats att skapa något som tagit mig många timmar att göra.
Jag hoppas vi ses igen till nästa inlägg mina kära besökare, vem ni nu än är!
 
Men nu tycker jag vi tar på oss våra inläggsbrillor här med en gång och drar igång detta förbannade inlägget en gång för alla!

Motgångar..
Det som jag har insett och lärt mig själv under alla dom motgångar som jag har tagit mig igenom dom 10 senaste åren nu, så är det att oavsett om dom uppstått ofrivilligt eller inte, så ska man inte bara se dom negativa konsekvenserna som motgångar oftast gör en blind av.
 Utan om man istället ser på alla dom positiva och oväntade vägarna som man kommer att få uppleva istället, som man aldrig hade fått se och uppleva ifall dom negativa omständigheterna inte hade tvingat mig dit. För något av alla alternativen som just i tillfället dyker upp i skallen på en måste man ju ta, oavsett om man vill  eller inte.
 
För är det något som nästan är nödvändigt för mig själv om det handlar om saker som jag inte gillar,  så är det att jag blir tvingad mer eller mindre för att jag ska göra det, för annars så sker det oftast inte. Men en sak som jag måste nämna om att se "postiivt" på tråkiga händelser och konsekvenser, så menar jag dock inte att man ska se positivt på motgångar som  exempelvis sjukdomar som man själv eller andra i sin närhet drabbas av som är allvarliga.
 
Sen så kanske man inte heller ska se så positivt på en situation där man åker flygplan och så faller plötsligt vingen på flygplanet från ingenstans, som sedan kommer leda till att man störtar och alla kommer att dö. Utan dom motgångar som jag syftar på, är ju alla dom olika  siutationerna som man hamnar i. Oavsett om en negativ motgång sker mig oväntat, eller om det är något som jag har kännt på sig ska hända, men som jag inte vill ska hända. Men ändå så händer alltid det som man inte vill ska hända en själv, i den absolut sämsta möjliga timing som går att kombinera. Så känns det varje fall som..
 
Jag tänkte berätta en motgång som hände mig själv när jag var 23år gammal. Det är 4a år tillbaka nu, eller snart fem år faktiskt! Ja jävlar vad tiden går, men oavsett så var det som hände mig då, det absolut sämsta som kunde ske i den absolut sämsta timingen som bara går.. Jag ska berätta allting för er nu om denna händelsen, som jag är så tacksam för idag att den hände, trots att det var riktigt jävla tungt för mig själv.
 
Jag såg denna följande händelse på något sjukt sätt som spännande, men ändå som riktigt jävla dåliga på samma gång. Det som jag nu ska berätta om här, handlar om när jag blev plötsligt hemlös efter 3 år tillsammans med mitt ex som var psykopat mer eller mindre.
Såhär gick det till.
 
Jag hade precis för första gången i mitt liv lyckats avsluta en praktikplats som jag hade krigat mig igenom både drogad och full närmre varje dag i 2 månader. Jag jobbade från15.30-02-00 5 dagar i veckan, från nsdag till söndag varje vecka och helg. Efter detta så skulle jag få börja jobba på riktigt för första gången i livet som provanställd. Jag hade även blivit beviljad sånt lönebidrag från arbetsförmedligen där dom betalar ut 80% av min lön för min arbetsgivare, så allting såg ändå bra ut just då. Men när min praktik efter dom 2 månaderna hade löpt ut så var det i mitten av december 2014, så skulle jag vara ledig till 2015.01.02 och därefter så började jag min första dag som provanställd med lön. Men självklart så ska det på första dagen på året 2015, ta slut mellan mig och mitt ex som jag bodde hos då. Jag hade bott hemma hoss mitt ex morsa i närmre 3 år och när jag till sist lyckades med att få ett jobb efter att ha knarkat och druckigt i kaos med mitt personlighetsstörda ex, så tar det slut. 
 
Jag står där helt dumpad och förlorad med min sportväska som jag lyckats få med mig med alla mina kläder nedtryckta i. Kläderna var fortfarande var helt blöta efter tvätten då jag inte hade hunnit torktumla något ännu.

Vad som händer sen kommer ni att få reda på i del 2!

Tack för att ni läste mitt inlägg här på min sida, och jag hoppas att vi ses igen till del 2 av inlägget som jag kommer släppa nu på onsdag kväll om allt går som det ska!
 
Ta hand om er tills dess, så ses vi imorgon kväll!
Med vänliga hälsningar, Emil.